Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 126, juli - inspirationsord: tänka



Fortsättning kapitel 2

Minou - Afrikas drottning



"Ska jag tvätta den här mörklila klänningen i 30 grader?" frågar hon innan hon ska gå för dagen. Hon håller den i handen redo att gå in i badrummet och starta tvättmaskinen som redan är laddad med väldoftande tvätt- och sköljmedel. "Ta med den till kemtvätten är du snäll" säger jag och ger henne en femhundra kronors sedel. "Behåll växeln" lägger jag till och sluter hennes öppna hand runt sedeln. Hon skakar på huvudet, men hon ler. Hennes svarta linne smiter åt runt hennes smala midja och små bröst och de bruna linnebyxorna hänger löst runt hennes höfter och långa ben. För lite färg, men ändå så vacker, tänker jag. "Vi ses på söndag" säger hon och stänger försiktigt ytterdörren till lägenheten.

Jag är ensam igen och går runt några varv från rum till rum och njuter av att det är rent och vackert. En nästan euforisk känsla kommer över mig och på ren rutin öppnar jag ett franskt vin. Jag ställer vinflaskan på vardagsrumsbordet och ska hämta ett vinglas från vitrinskåpet när mobiltelefonen plötsligt börjar vibrera i min kavajficka.

Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer