Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 119, juni - inspirationsord: kvävande

Stundom var relationen krävande
näst intill kvävande

Stundom var relationen stark
som att gå på säker mark

När hon älskade sig själv villkorslöst
uppkom stunder hon kände sig förlöst
som att födas på nytt
till en plats hon en gång flytt

Plötsligt kunde hon se det belyst
allt hon hatat blev upplyst

Det svarta fylldes med ljus
och hon trivdes i sitt brus
Tankar framkallade livslust
Utbytt var känslan av förlust

Stundom var relationen krävande
näst intill kvävande

Stundom var relationen stark
som att gå på säker mark




Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Marica Källner sa…
Fiffigt. Gillar tankegången, stark rörelse!
23 juni 2015 kl. 09:47
Kalle Byx sa…
Upp och ner går det.
23 juni 2015 kl. 13:55
Grå papegoja sa…
Bra. Intressant att du skildrar en persons relation till sig själv.
23 juni 2015 kl. 20:21
Miia Herjonen sa…
Intressant och väldigt bra!
24 juni 2015 kl. 07:50
Ellinor Wikman sa…
Tack för alla fina kommentarer!!!
24 juni 2015 kl. 20:58
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer