Fortsätt till huvudinnehåll

Text om livet - nr. 112

Han vaknade en morgon och var, för första gången i sitt liv, arg på sina vägledare. Han, som tidigare varit så tacksam för all vägledning han fått genom åren, kände sig egendomlig till mods. Fick man verkligen vara arg på sina vägledare?

När ilskan hade lagt sig och han fått njuta av sitt morgonkaffe på verandan, så började han skratta för sig själv. Han hade fått svar. Vägledarna meddelade att de hade väntat på att han någon gång skulle ifrågasätta deras vägledning och inte alltid vara så medgörlig. Ända fram tills nu hade de inte lyckats utmana honom tillräckligt, eftersom han alltid svalt all vägledning, utan att reflektera över om det var rätt för honom. 

Kommentarer

Livets ledord - Våga ifrågasätta allt och alla, även ibland dig själv, vi är för mycket vanemänniskor.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.