Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 2 februari - inspirationsord: GRÖN

Lizettes son har ni blivit 32 år och skriver följande:

Alla människor har bra och dåliga dagar. Inget barn vill göra sin mamma ledsen. Ingen förälder vill vara en dålig förälder. Min mamma har också bra och dåliga dagar, som alla andra. Skillnaden är bara att hennes bra dagar är exceptionellt bra och hennes dåliga dagar är avgrundsdagar. När hon dansar på avgrundens rand är det svårt att få kontakt med henne. Den dagen var en exceptionellt bra dag. Jag kommer aldrig att glömma den dagen.

Den morgonen märkte jag direkt att mamma hade en av sina gulddagar. Barn lägger märket till så mycket mer än vad många vuxna förstår. Hon hade gjort om sin säng så att den gröna bäddsoffan syntes igen. Under avgrundsdagarna förblev vardagsrummet ett dunkelt sovrum. Jag och min syster lekte. Vi byggde kojor av filtar i en gröna soffan. Vi stannade upp i leken när mamma började steka de första pannkakorna. Vi log i samförstånd och lekte vidare.

Jag minns att jag blev alldeles tårögd, när jag kom in i köket den dagen. Jag var så glad att mamma hade en bra dag, samtidigt så var jag lite orolig. Om mammas dåliga dagar skulle komma allt för snart, så skulle vi inte ha något att äta på under en tid framöver. Jag försökte svälja oron och kände glädje, när jag såg min lillasysters ögon glittra. Hon älskade de små pannkakorna med blåbärshjärtan.

Kommentarer

Hjärtskärande med barn med en sådan förälder. Bra skrivet.
Gripande, bra skrivet.
foxy sa…
Å så bra skrivet, känner knuten i magen...!
Charlotte sa…
Åh, det vrider sig i magen. Så mycket ansvar på en så liten....

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni