Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 3 - inspirationsord: SKRIVA

BREVET
Snirkliga bokstäver fyllde sida efter sida. Ord omsorgsfullt sammansatta till meningar för mig. Jag hade sparat brevet i två dagar. Ville läsa det på en speciell plats, vid en speciellt tidpunkt. Ville ha en speciell känsla innan jag började läsa brevet. Lägga mina egna känslor och tankar åt sidan en stund och bara försöka leva mig in i en annan människas liv.

Sjön låg spegelblank och solen stod högt på himlen. Det var en lördag i maj och jag låg på bryggan vid strandpromenaden och andades in vårluften. Fåglarna kvittrade och jag var redo att läsa dina magiska ord. På några sekunder var jag inne i din värld. Jag är så tacksam att jag får vara en del av den. Vi bor så långt ifrån varandra och ändå har vi delat glädje och sorg genom vår brevväxling i så många år. Med dina skrivna ord målades en tavla av din värld i mitt inre. Tacksam!

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Känner igen förväntningen man kan känna innan man öppnar brevet.
Vad fint skrivet - känner också igen mig i förväntningen :)
Jag skrev en till puff :)
De vilsegångnas skog
Ljuvligt. Njutbar text. <3
Tack för era fina kommentarer Kalle, Birgitta och Grå papegoja!
Tintomara sa…
Ja, jättefint skrivet! :)
Tack Jag Irrbloss och story! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...