Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 10 - inspirationsord: SKÄMT

Någon så välutbildad, framgångsrik och pålitlig skulle väl aldrig skämta om en sådan sak? Bonita Vistrand letade efter mobilen i handväskan, samtidigt som hon sökte ögonkontakt med servitrisen. Klockan på mobilen visade 20:38. Hon blundade och förundrades över att hon inte var arg. Kanske skulle hon ge honom en ny chans.

Leo Svensson hade aldrig träffat en kvinna som Bonita Vistrand. Det tog månader innan han tog mod till sig och bjöd ut henne på middag. Nu betraktade han henne där hon satt vid ett bord för två i restaurangen. Han hade tagit skydd i mörkret utanför fönstret och registrerade varje rörelse. Plötsligt blundade hon och log. Tänk att hon satt där för hans skull. Han var snart fyrtio minuter försenad och hon log fortfarande. Han visste redan från dag ett att hon var en av de mest positiva människor han mött. Ett liv med henne skulle få honom att byta perspektiv och se det vackra och enkla i livet. Det visste han och ändå var han på väg att förstöra den chansen. Han klarade inte av att gå in. Tilliten till den egna förmågan existerade inte. Han önskade att han vore någon annan. Modig, rolig, charmig och handlingskraftig.

Kommentarer

Vilket intressant persongalleri. En kort text som säger mycket.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...