Fortsätt till huvudinnehåll

Träden - Karin Boye

Träden

Levande som vi
och långt långt borta,
så vårt ord "förstå"
blir tom rök och vind.
Djupt oåtkomliga
för tankar och för sinnen,
fast er bark känns skrovligt
god mot vår kind.

Ögonlösa lyser ni
i ögonfröjd och blommor.
Genom vilka verktyg
vet ni er prakt?
Genom vilket hemligt,
skapande vetande
har ni del i synernas
och dofternas makt?

Lutande mot stammen
märks vi inte,
slipper inte in i er
innanvärld.
Eller når er, speglad,
en flik av vårt väsen,
för oss själva okänd
och bävansvärd?

Fast vi väl är födda
av samma anor,
ser vi ingen skymt av vår
gemensamhets stund.
Alltför många äventyr
skilde oss sedan,
alltför ovetbar
är vår enkla grund.

Kanske har vi ännu
ett möte att vänta
på den väg, där liv
går tillbaka till mull.
Än en uträckt hand
mellan åtskilda släkten.
Och vi tackar döden för det
sammanhangets skull.

Stoffet, alltid lånat,
ger vi åter.
Smält det till er form,
och tag och giv!
Låt det bytas mellan oss
som vänliga gåvor,
djupa vackra okända
syskonliv!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni