Fortsätt till huvudinnehåll

Lilleby med Maria, Marcus och Moa

Igår hämtade jag Maria, Marcus och Moa på Centralen vid halvtio. Vi åkte och handlade lite "strandmat" på Coop Backaplan, därefter åkte vi hem till Säve och gjorde mackor, blandade saft och packade badkläder.

Marcus och Moa, som aldrig badat i saltvatten tidigare, tyckte att vattnet var läskigt till en början, men när vi började fånga små räkor och krabbor så ville de inte åka hem! =)

Vi lämnade stranden efter tre härliga timmar och lite mer färg på kroppen. Vi åkte vidare till Torslanda Torg och åt pizza på Tommy´s pizzeria. Köpte med en pizza hem till Lenny också. Han säger ju inte nej till en pizza. Hehe! Passade även på att gå in på Hemköp och köpa gammaldags vaniljglass.

Här är Moa och Marcus på pizzerian.



När vi kom hem vevade Moa ut markisen och vi satte oss på altanen och åt glass med chokladströssel och chokladsås.

Efter glassen fick Maria prova lite Betapet, medan jag, Marcus och Moa spelade UNO, Vilda djur och tränade på roddmaskinen. =)

Vid 18-tiden kom Magnus och hämtade sin familj och de åkte hem till Färgelanda igen!

Tack för en trevlig dag familjen M! =)

Kommentarer

Anonym sa…
Tack själv. Det var väldigt mysigt!
Kram Maria

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...