Fortsätt till huvudinnehåll

***MERA DALSLAND***

I onsdags var det mycket inplanerat! Vi startade dagen med ett besök på Dals-Eds Älgpark. Jag har jättefina bilder på jobbmobilen, men får lägga in dem senare när jag har rätt kabel. Här är i alla fall bilder på Daniel, River och Evelina som tittar på älgarna. Daniel, Emilie, Gabriella och River mötte upp oss för att ta en fika. Evelina och Petra sommarjobbar i Älgparkens café.

Sedan åkte jag vidare till Carro, som jag inte träffat på hur länge som helst. Vi solade och pratade och solade och pratade. Mys! Här är Carro!

Efter besöket i Långed, där Carro bor, åkte jag vidare till Håverud, via Brudfjället. Här är bilder från Håverud.



Där var mormor, mamma, Daniel, Emilie, Gabriella och River. Jag och mamma åkte och köpte familjepizza i Mellerud. Här är mamma på väg in med den i förtältet.

Mormor plockar av bordet för att ge plats åt pizzatallrikar. (I den husvagnen har vi tillbringat många mysiga, varma somrar i Grebbestad!)


Här fikar Daniel, Emilie, River, mormor och mamma.

Gabriella har inte tid att äta bulle för hon är ute och tvättar mammas bil med vattenpistol. =)

Mysig dag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...