Fortsätt till huvudinnehåll

***ÄNNU MERA DALSLAND***

Igår var jag, mamma och Evelina och fikade på Hannas café i Ed.

Baugetterna var jättegoda!
På kvällen var jag, mamma och Örjan och hälsade på hos Hanna, Johan och Jonathan, som fått det jättefin i sitt nyrenoverade hus.

När vi kom hem till mamma och Örjan låg mina brädor utanför och jag började mäta Örjan hjälpte mig att såga.

Idag hann jag, mamma och Örjan med ytterligare ett besök på Älgparken, innan jag åkte till Göteborg igen. Det var både Evelina och Petra som jobbade idag! Evelina tyckte att deras aircondition var FÖR bra, hon frös. =)

Här är Petra i Älgcafé-kläderna!

Mamma och Örjan fikar vid Älgcaféet.

Ikväll har jag gjort egen potatissallad, som vi ska ha till lunch imorgon, när vi tar paus i renoveringen av altanräcket. Hoppas den är god! Vi ställde upp dörrar och fönstar för att få lite svalare inne, tror dock att vi fått in knott. Hoppas att de inte lyckas leta sig ner till vårt sovrum.

Jättenöjd med supermysig minisemester i Dalsland!
God Natt!
Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...