Fortsätt till huvudinnehåll

Nu minns jag hur fin vintern kan vara!!

Det har varit fantastiskt väder i Dals-Ed (och säkert på andra platser i Sverige också), de senaste dagarna! Jag tog en promenad igår för att njuta, ta foton och köpa alla hjärtans dag-kort! Märkte dock att jag bott i Göteborg alldeles för längre, då jag blev förvånad att postlådorna töms kl. 17.00 i Ed. Jag som tyckte att jag var ute i god tid när jag skulle posta mina alla hjärtans dag-kort kl. 17.50.

Här är några av korten jag tog på promenaden!







Jag har umgåtts med mamma, Örjan, Evelina, Oscar, Emelie, Emilie, Gabriella, River, Hanna, Jonathan och mormor. Mysigt!

Jag har även hunnit plugga lite då alla var i skolan eller på jobbet igår torsdag. Igår kväll fick mamma prova på scrapbooking. Vi gjorde ett uppslag med foton på mormor.

Idag hade mormor med sig massor med foton från när vi Kinhultare var små. Jättekul! Det var flera foton jag aldrig sett!

Nu ska jag krama Lenny! Han ska jobba hela helgen så han behöver många kramar!

Grattis på födelsedagen Emilie!

Jag önskar alla en mysig alla hjärtans dag imorgon!

Kram Kram

Kommentarer

Anonym sa…
Fina bilder! Förresten så är du utmanad! Kolla in min blogg så får du se!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...