Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt bord till nya soffan!

Igår inhandlade vi bordet LACK på IKEA. Vi skruvade ihop det direkt när vi kom hem. Det passade fin fint till nya soffan.

Idag kunde jag äntligen gå och jobba igen! Det känns som om jag varit borta från jobbet jättelänge, fast i själva verket har jag bara varit där en dag mindre än kollegorna.

6.5 vecka kvar till jullov!
26 dagar till första advent!

Idag har jag varit och målat igen! Det blev en tavla till min syster! Men den kan jag inte visa er än, för det ska bli en julklapp!

Kram Kram

Kommentarer

Anonym sa…
Vi har likadant fast i svart, men där har det lossnat färg mitt på bordet :/ tur det finns svarta dukar ;)
5 november 2008 kl. 11:26
Anonym sa…
Hejsan!
Mamma var här och lämnade gamla berättelseböcker från låg- och mellanstadiet. Det var kul läsning! Alla prinsessor heter Ellinor/Ronille, Maria/Airam och Simone/Enomis. På baksidorna står det Maria hjärtar Ellinor och Malene... Gamla minnen... Vi har varit på många äventyr i mina berättelser bland stenåldersmänniskor ufon och myror!
6 november 2008 kl. 18:16
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer