Fortsätt till huvudinnehåll

Allsång med Lotta

Igår var jag och Linda på Liseberg. Här är jag på väg för att möta Linda utanför entrén.

I entrén möttes vi av ett mycket stort par!

I bakgrunden ser ni även reklamen för Allsång med Lotta.

Sedan gick vi vidare för att äta glass i värmen, men innan vi kom fram till den italienska glassen förevigade jag oss i en rolig spegel.

Innan det var dags att gå till stora scenen och sätta sig för att vänta på artisterna passade vi på att köpa godis och dricka. Vi fick plats ganska långt fram till höger och för första gången fick vi användning för ett paraply trots att det inte regnade. Vi använde istället paraplyt för att få lite skugga.

Klockan 19 gjorde Lotta Engberg entré in på scenen och vi värmde upp med "Huvud, axlar, knä och tå", samt "Sudda, sudda, bort din sura min". =)

Därefter kom Charlotte Perrelli upp på scenen i en härligt rosa klänning. Hon hade gått på Liseberg med dottern hela dagen. =)

Sedan fick vi träffa Ola. Mest applåder fick dock Clara Hagman. Vilken röst!
Här är de alla fyra: Charlotte, Clara, Ola och Lotta.

Det var underbart att komma ut i den svala sommarkvällen hemma i Säve igen efter att ha suttit på en varm buss från stan. Jättetrevlig kväll på Liseberg!

Kommentarer

Anonym sa…
Hej!
Vad kul med allsång! Ibland saknar jag att bo i en storstad, även om det är idylliskt här (om man bortser från alla raggare). Jag börjar jobba den 13:e eller 14:e. På måndag börjar inskolningen hos dagmamman för Einar (nystart för Folke.

Du frågade om jag hade kontakt med någon annan från ökna-tiden. Jag träffar Malene ibland (hon jobbar ihop med mamma). Camilla så klart, vi är ju släkt. Annars är det dåligt med kontakt över huvud taget. Jag är sällan hemma och då träffar jag bara familjen. Synd faktiskt. Jag har ju lite koll på facebook i alla fall...

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...