Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Vägen fram - del 1 av 24

Göteborgs gator ligger tomma och öde. Det är tidig morgon och jag ser adventsstjärnor och adventsljusstakar i lägenhetsfönstren. Det är kallt ute, riktigt biter i kinderna, men händer och fötter är varma, lika så öronen. Jag ogillar att frysa om händer, fötter och öron. I arla morgonstund kan jag fantisera om att alla andra känner sig lika ensamma som jag. Då ser jag dem inte hand i hand. Jag ser dem inte le mot varann. Puderlätt snö faller och smälter i mitt hår. Det är första december, lördag. Snart är gatorna fulla av liv. Gatans julbelysningen lyser upp min väg och jag undrar vart mina julgardiner är. Uppe på vinden? Eller göms de kanske av oskyldiga sommargardiner i garderoben i hallen? Om bara jag ser dem vad är då meningen med att hänga upp dem? Funderar vidare och kommer fram till att idag är en sådan dag då jag är i stort behov av att ta ner Kay Pollaks bok från bokhyllan och läsa några sidor. I hemmets lugna vrå skalar jag av mig plagg efter plagg och glider ner i mina mj...

Julkalender för vuxna

Jag kastar mig ut och skriver en julkalender för vuxna. "Vägen fram" Ellinor Wikmans julkalender 2018 Hoppas ni vill följa med på tjugofyra avsnitt i december.

Skrivpuff - 30 oktober 2018

På andra sidan ängen är gräset kanske grönare, inte lika solblekt som här. På andra sidan sjön finns det kanske sol. På andra sidan stan kanske det finns ett mysigt fik. Så öppnar jag ögonen... Här där jag är finns fantastiska blommor. Varför har jag inte sett dem tidigare? Vid sjökanten finns vackra svanar. Jag stannar och njuter. Promenerar vidare och plötsligt upptäcker jag ett litet, bortglömt fik. Där och då ser jag allt som finns här och nu. Här och nu.

Skrivpuff - 13 september 2018

I prydliga rader skrev hon blad efter blad. Som liten flicka hade hon mödosamt format bokstav efter bokstav. Nu flöt pennan över papperet. Hon gillade egentligen inte att skriva med blyerts. Pennudden mot papperet kändes inte lika bra, som kulspetspennan där hemma. Ljudet från arton blyertspennor mot papper lät mycket i ett annars tyst klassrum. Berättelsen växte fram och för varje ord blev det roligare och roligare att skriva. Lustfyllt. Ikväll skulle hon skriva om dagen i sin dagbok. Det fanns inte Facebook ännu. Hon behövde inte fundera på om hon skulle chatta med vänner om kvällarna. Istället lyssnade hon på Karlavagnen till midnatt. Snart var berättelsen klar. Hon tittade upp från papperet en kort stund och fick ännu en ny idé, ett bättre slut.

Skrivpuff - 30 augusti 2018

Om du vill kan jag hålla din hand en liten stund, en liten stund tills du vågar själv. Om du vill kan du hålla min hand en liten stund, en liten stund till jag vågar själv.

Skrivpuff - 26 augusti 2018

I en värld full av blommor, där finns du och jag. Din äng är långt, långt ifrån min. Vi känner inte varandra, men vi känner samma stillsamhet. Du och jag, blommorna och gräset.